¶ Prästen börjar aftonsången med att läsa ett etter flera af f oljande skriftställen och därpå, hvad som följer efter dem. På söckendagar kan han efar godtfinnande of ver gå från skriftställena till Herrens bön.

HERREN är i sitt heliga tempel. Hela jorden vare stilla inför honom. Hab. 2: 20.

Herre, jag har din boning kär och det rum, där din härlighet bor. Ps. 26:8.

Min bön gälle inför Dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer. Ps. 141: 2.

Tillbedjen Herren i helig skrud, bäfven för hans ansikte, alla länder. Ps. 96:9.

Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, Herre, min klippa och min förlossare. Ps. 19: 15.

Vaken fördenskull; ty I veten icke, när husets herre kommer, antingen på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; att, då han kommer plötsligen, han icke må finna eder sofvande. Mark. 13: 35-36. Advent.

Gören bättring; ty himmelriket är nära. Matt. 3: 2.

Se, Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk, och Gud själf skall vara med dem, deras Gud. Upp. 21:3. Jul.

Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och öfver-allt frambäras rökoffer och rena offergåfvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger Herren Sebaot. Mal. 1:11. Epifanias.

Kommen, låtom oss vandra i Herrens ljus, att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar. Jes. 2: 5, 3.

Den som icke visste af synd har han för oss gjort till synd, på det att vi skulle varda Guds, rättfärdighet i honom. 2 Kor. 5: 21.

I honom hafva vi återlösningen genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom. Ef. 1:7.

Om I nu hafven uppstått med Kristus, så söken det som är of van, där Kristus är sittande påsk på Guds högra sida. Kol. 3:1. Påsk.

Kristus har icke ingått i en helgedom, som är gjord med händer, såsom en motbild till den sannskyldiga, utan i själf va himmelen, för att nu framställa sig i Guds åsyn, oss till godo. Hebr. 9:24. Kristi himmelsfärdsdag.

Anden och bruden säga: Kom! Och den som hör det, han säge: Kom! Och den som törstar, han komme, och den som vill, han tage lifvets vatten för intet. Upp. 22:17. Pingst.

Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar. Ps. 43:3.

Helig, helig, helig är Herren Sebaot; hela jorden är full af hans härlighet. Jes. 6:3. Trefaldighetssondagen.

Om den ogudaktige vänder om från den ogudak-tighet, som han har öfvat, och i stället öfvar rätt och rättfärdighet, så får han behålla sin själ vid lif. Hes. 18:27.

Jag känner mina öfverträdelser, och min synd är alltid inför mig. Ps. 51: 5.

Vänd bort ditt ansikte från mina synder och utplåna alla mina missgärningar. Ps. 51: 11.

Det offer, som behagar Gud, är en förkrossad ande; ett förkrossadt och bedröfvadt hjärta skall Du, Gud, icke förakta. Ps. 51:19.

Sönderrifven edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till Herren, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda. Joel 2: 13.

Hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro affälliga från honom och hörde icke Herrens, vår Guds, röst, till att vandra i hans lagar, dem som han förelade oss. Dan. 9: 9, 10.

Tukta mig, Herre, dock med måtta; icke i din vrede, på det att Du icke må göra mig till intet. Jer. 10:24.

Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför Dig; jag är icke mer värd att kallas din son. Luk. 15: 18, 19.

Gå icke till doms med din tjänare, ty inför Dig är mgen lefvande rättfärdig. Ps. 143: 2.

Om vi säga att vi icke hafva synd, så bedraga vi oss själf va, och sanningen är icke i oss. Om vi bekänna våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet, l Joh. l: 8, 9.

LÄTOM oss ödmjukt bekänna våra synder inför Gud allsmäktig.

ÄLSKADE i Herren! Den heliga skrift uppmanar oss på flera ställen att erkänna och bekänna vår orättfärdighet och våra mångfaldiga synder och ej försöka dölja eller of verskyla dem inför Gud, vår himmelske Fader,utan bekänna dem med ett ödmjukt, förkrossadt, botfärdigt och lydaktigt hjärta, på det vi genom hans oändliga godhet och barmhärtighet må erhålla förlåtelse. Och ehuru vi alltid böra erkänna våra synder inför Gud, så böra vi i synnerhet göra det, då vi äro församlade för att tacka honom för de stora välgärningar vi undfått af hans hand, förkunna hans värdiga lof, höra hans heliga ord och utbedja oss allt, det vi behöfva till både kropp och själ. Därför beder och förmanar jag eder, som här äro församlade, att med uppriktiga hjärtan gemensamt med mig nalkas den himmelska nådens tron, ödmjukt sägande:

ALLSMÄKTIGE och barmhärtige Fader! Vi hafva irrat och likt borttappade får afvikit från dina vägar; vi hafva tyvärr följt våra egna hjärtans lustar och begär; vi hafva öfverträdt dina heliga bud; vi hafva underlåtit hvad Du befallt och gjort hvad Du förbjudit; och i oss finnes ingen frälsande kraft. Men förbarma Dig, o Herre, öfver oss, arma syndare! Skona dem, o Gud, som bekänna sina öfverträdelser! Återrupprätta de botfärdiga enligt dina nådelöften, som blifvit mänskligheten uppenbarade i Kristus Jesus, vår Herre, och förläna oss nåd, barmhärtige Fader, för Jesu skull, att vi hädanefter må föra ett gudaktigt, rättfärdigt och tuktigt lefverne ditt heliga namn till ära! Amen.

¶ Säges endast af prästen*, stående, under det församlingen fortfarande knäböjer.

DEN allsmäktige Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, som icke vill någon syndares död, utan hellre att han omvänder sig från sin ogudaktighet och lefver, har gifvit sitt ords tjänare makt och befallning att förkunna och tillsäga de ångerfulla aflösning och förlåtelse för deras synder. Han förlåter och aflöser alla dem, hvilka äro sant botfärdiga och uppriktigt tro hans heliga evangelium. Låtom oss därför bedja honom förläna oss en sann botfärdighet och sin Helige Ande, att det vi nu förehafva må behaga honom och att hela vårt återstående lif må blifva rent och heligt, så att vi slutligen må komma till hans eviga glädje; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

DEN allsmäktige Gud, vår himmelske Fader, som af sin stora barmhärtighet utlofvat syndernas förlåtelse åt alla, som med hjärtlig ånger och sann tro vända sig till honom, förbarme sig öfver eder, förlåte eder och befrie eder från alla edra synder, styrke och stadfäste eder i allt det godt är och gifve eder evigt lif; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

¶ Prästen knäböjer och beder Herrens bön, i hvilken församlingen, ännu knäböjande, instämmer:

FADER vår, som är i himmelen! Helgadt varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dagliga bröd gif oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

¶ Därefter säger prästen:

O Herre, öppna Du våra läppar!

Församlingen: Och vår mun skall förkunna ditt lof.

Ära vare Fadren och Sonen och den Helige Ande!
Församlingen: Såsom det var af begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Prästen: Lofven Herren!
Församlingen: Herrens namn vare lofvad t!

¶ Därefter följa de föreskrifna psalmerna eller ett af psalmurvalen enligt denna kyrkas förordning. Vid slutet af hvarje psalm och efter Magnificat, Cantate Domino, Bonum est confiteri, Nunc dimittis, Deus misereatur och Benedic anima mea må Gloria Patri sjungas eller läsas, och vid slutet af hela psalmserien eller urvalet sjunges eller läses Gloria Patri eller följande:

Gloria in excelsis.

ÄRA vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett godt behag! Vi lofva Dig, vi välsigna Dig, vi tillbedja Dig, vi förhärliga Dig, vi tacka Dig för din stora härlighet; o Herre Gud, himmelske Konung, Gud Fader allsmäktig!
O Herre, den Allrahögstes enfödde Son, Jesus Kristus; o Herre Gud, Guds Lamm, Fadrens Son, som borttager världens synder, förbarma Dig öfver oss; Du som borttager världens synder, förbarma Dig öfver oss; Du som borttager världens synder, hör vår bön; Du som sitter på Fadrens högra sida, förbarma Dig öfver oss!
Ty Du allena är helig; Du allena är Herren; Du allena, o Kriste, med den Helige Ande, är den högste i Guds Faders härlighet! Amen.

¶ Därefter läses den första bibellektionen i enlighet med tabellen eller kalendern, hvarefter sjunges eller läses följande:

Magnificat. Luk. l: 46.

MIN själ prisar Herren, och min ande fröjdar sig öfver Gud, min Frälsare;
ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet.
Ty se, härefter skola alla släkten prisa mig salig,
ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och hans namn är heligt.
Och hans barmhärtighet varar från släkte till släkte öfver dem som frukta honom.
Han har of vät makt med sin arm; han har förskingrat dem som voro högmodiga i sitt hjärtas sinne,
han har störtat de mäktiga från troner och upphöjt de ringa,
de hungriga har han mättat med goda ting, och de rika har han låtit gå tomma bort.
Han har antagit sig sin tjänare Israel för att ihågkomma sin barmhärtighet--såsom han har talat till våra fäder--mot Abraham och hans säd till evig tid.

¶ Eller följande psalm, såvida det icke är nittonde dagen i månaden, dåden förekommer i den förordnade psalmafdelningen.

SJUNGEN till Herrens ära en ny sång, ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm.
Herren har låtit sin frälsning blifva kunnig, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon.
Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus;, alla jordens ändar hafva sett, huru vår Gud frälsar.
Hojen jubel till Herren, alla länder; bristen ut i glädjerop och lofsjungen.
Lofsjungen Herren med harpa, med harpa och med lof sångs ljud.
Hojen jubel med trumpeter och med basuners ljud inför Herren, konungen.
Hafvet bruse och allt hvad däri är, jordens krets och de som bo därpå. Strömmarna klappe i händerna, bergen juble med hvarandra inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med rättvisa.

¶ Eller ock följande:

Bonum est confiteri. Ps. 92.

DET är godt att tacka Herren och att loisjunga ditt namn, Du den Högste,
att om morgonen förkunna din nåd och när natten kommit, din trofasthet,
med tiosträngadt instrument och med psaltare, med spelande på harpa.
Ty Du gläder mig, Herre, med dina gärningar; jag vill jubla of ver dina händers verk.

¶ Därefter läses den för dagen bestämda bibellektionen ur Nya Testamentet, hvarefter sjunges etter läses följande:

Nunc dimittis. Luk. 2: 29.

HERRE, nu låtel Du din tjänare fara i frid, efter ditt ord,
ty mina ögon hafva sett din frälsning,
hvilken Du har beredt inför alla folk,
ett ljus till hedningarnas upplysning och ditt folk Israel till pris.

Deus misereatur. Ps. 67.

GUD vare oss nådig och välsigne oss, han late sitt ansikte lysa och ledsaga oss,
att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.
Folken täcke Dig, o Gud, alla folk täcke Dig.
Folkslagen glädje sig och juble, ty Du dömer folken rätt, och Du leder folkslagen på jorden.
Folken täcke Dig, o Gud, alla folk täcke Dig.
Jorden har gifvit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne oss.
Gud välsigne oss, och alla jordens ändar frukte honom.

¶ Eller ock följande:

Benedic, anima mea. Ps. 103.

LOFVA Herren, min själ, och allt det i mig är lofve hans heliga namn.
Lofva Herren, min själ, och förgät icke hvad godt han har gjort,
han som förlåter dig alla dina missgärningar och helår alla dina brister,
han som förlossar ditt lif från grafven och kröner dig med nåd och barmhärtighet.
Lofven Herren, I hans änglar, I starka hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet af hans ord.
Lofven Herren, alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
Lofven Herren, alla hans verk, hvarhelst hans herradöme är Min själ, lofva Herren.

¶ Prästen och församlingen, stående, läsa nu gemensamt den apostoliska tron:

JAG tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
Och på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, hvilken är aflad af den Helige Ande; född af jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begrafven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma lefvande och döda.
Jag tror på den Helige Ande; en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt lif. Amen.

¶ Eller ock:

JAG tror på en Gud, allsmäktig Fader, skaparen af himmel och jord och allt, som är, synligt och osynligt.
Och på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född af Fadren före hela världen, Gud af Gud, ljus af ljus, sann Gud af sann Gud, född och icke skapad, af samma väsende med Fadren, genom hvilken allt är skapadt; hvilken för oss människor och för vår salighets skull nedsteg från himmelen och tog mandom af jungfrun Maria och vardt människa; blef ock för oss korsfäst under Pontius Pilatus, död och begrafven; och på tredje dagen uppstånden efter skrifterna; och uppfor till himmelen, sitter på Fadrens högra sida; därifrån igenkommande med härlighet till att döma lefvande och döda; och på hans rike skall icke vara någon ände.
Och jag tror på den Helige Ande, Herren och lifgifvaren, hvilken utgåraf Fadren och Sonen och tillika med Fadren och Sonen tillbedes och äras, och hvilken har talat genom profeterna. Jag tror på en helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner en döpelse till synderna förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens lif. Amen.

¶ Därefter följande böner, hvarunder alla andäktigt knäböja. Prästen säger först:

Herren vare med eder!

Församlingen: Med dig vare ock Herren!
Låtom oss bedja!
Prästen: O Herre, låt oss se din nåd!
Församlingen: Och gif oss din frälsning!
Prästen: O Herre, bevara landets styrelse!
Församlingen: Och hör oss nådeligen, när vi dig åkalla!
Prästen: Bekläd dina tjänare med rättfärdighet!
Församlingen: Och fröjda dina utkorade!
Prästen: O Herre, bevara ditt folk!
Församlingen: Och välsigna din arfvedel!
Prästen: Gif fred i våra dagar, o Herre!
Församlingen: Ty endast Du låter oss bo i trygghet!
Prästen: O Gud, rena våra hjärtan!
Församlingen: Och tag icke din Helige Ande ifrån oss!

O GUD, från hvilken alla heliga begär, alla goda råd och rättfärdiga gärningar komma, gif dina tjänare den frid, som världen icke kan gifva, på det våra hjärtan må böjas att lyda dina bud, och att vi under ditt beskydd, friade från all fruktan för våra fiender, må i stillhet och ro framlefva våra dagar, för vår Frälsares, Jesu Kristi, förtjänsts skull. Amen.

FÖRBYT vårt mörker i ljus, vi bedja Dig, o Herre, och för din stora barmhärtighet skydda oss i denna natt från all skada och farlighet, för din ende Sons,vår Frälsares, Jesu Kristi, kärleks skull. Amen.

¶ Där sa önskas, sjunges nu ett anthem.

¶ Om prästen anser lämpligt, kan han här af sluta aftonsangen med en eller flera böner ur denna bok.

ALLSMÄKTIGE Gud, hvilkens rike är evigt och hvilkens makt är oändlig, förbarma Dig öfver hela detta land och regera så dina tjänare, Förenta Staternas president, denna stats guvernör och alla öfriga ämbetsmän, att de, ihågkommande, hvems tjänare de äro, må framför allt söka din ära, samt att vi och allt folk, rätteligen besinnande deras ämbetsuppdrag, må i ditt namn och till din ära förtroendefullt hörsamma och vörda dem enligt ditt heliga ord och ditt förordnande; genom vår Herre Jesus Kristus, hvilken med Dig och den Helige Ande lefver och regerar i en gudom från evighet till evighet. Amen.

ALLSMÄKTIGE evige Gud, från hvilken all god och fullkomlig gåfva kommer, utgjut rikligen din Ande öfver våra biskopar och öfriga själasörjare, så ock öfver de församlingar, som äro dem anförtrodda, på det de, städse mottagande diri välsignelse, må täckas Dig. Gif detta, o Herre, vår Försvarare och Medlare, Jesus Kristus, till ära. Amen.

Bön för alla människor.

O GUD, människosläktets skapare och uppehållare, vi bedja Digödmjukligen för alla människor, i hvilken belägenhet de än må vara, att Du täcktes göra dina vägar kända för dem och din frälsande nåd uppenbar för alla folk. Särskildt bedja vi Dig för din heliga, allmänneliga kyrka, att hon må blifva så ledd och styrd af din Ande, att alla, som bekänna sig för och kalla sig kristna, må varda ledda på sanningens väg samt hålla tron i andans enhet, i fridens band och i ett rättfärdigt lefverne. Slutligen anbefalla vi åt din faderliga godhet alla dem, som på något sätt äro bedröfvade eller i svårigheter till kropp eller själ (* och i synnerhet dem, som begärt våra förböner), att Du nådeligen dast då förbön ville hugsvala och hjälpa dem i hemsökelserna, gifvande dem tålamod i lidandet och ett lyckligt slut på alla deras bedröfvelser. Hör oss, vi bedja Dig, för Jesu Kristi skull. Amen.

* Användes endast då förbön begärts.

ALLSMÄKTIGE Gud, all barmhärtighets Fader! Vi, dina ovärdiga tjänare, hembära Dig vår ödmjuka och hjärtliga tacksägelse för all din godhet och barmhärtighet mot oss och alla människor, (* i synnerhet för dem, som nu önska offra lof och tacksägelse för undfångna välgärningar). Vi tacka Dig, att föngna Du har skapat oss och uppehåller oss samt för all välsignelse i detta lifvet, men framför allt för din outsägliga kärlek, uppenbarad i världens återlösning genom vår Herre Jesus Kristus; för nådens medel och hoppet om en evig salighet. Och vi bedja Dig, gif oss nåd att tillbörligt uppskatta din barmhärtighet, så att våra hjärtan må utan skrym tan tacka Dig och att vi måtte ära Dig ej blott med våra läppar utan äfven i vårt lefverne, genom att offra oss själfva åt din tjänst och vandra inför Dig i helighet och rättfärdighet i alla våra lifsdagar; genom Jesus Kristus, vår Herre, hvilken med dig och den Helige Ande vare ära och pris evinnerligen. Amen.

* Användes då någon önskar frambära tacksägelse för undfångna välgärningar.

Bön for den helige Krysostomus.

ALLSMÄKTIGE Gud, som har gifvit oss nåd att nu gemensamt åkalla Dig och har lofvat, att när två eller tre äro församlade i ditt namn, Du vill gifva dem det de bedja; uppfyll nu, o Herre, dina tjänares böner så, som för dem nyttigast är, och gif oss i denna världen kunskap om din sanning och i den tillkommande ett evigt lif. Amen.

2 Kor. 13: 13.

VÅR Herre Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och den Helige Andes delaktighet vare med eder alla! Amen.

Här slutar ordningen för aftonsången.

Project Canterbury