¶ Om prästen har sig bekant, att någon, som ämnar begå den heliga nattvarden, uppenbarligen för ett ogudaktigt lefverne eller med ord eller gärning förorättat sin nästa, så att församlingen därigenom tagit anstöt, så underrättar prästen den felande, att han ej må fördrista sig att komma till Herrens bord, förrän han öppet förklarat, att han uppriktigt ångrat sitt förra lefverne och bättrat sig, på det f or samlingen så må tillfredsställas; samt att han godtgjort, hvad han brutit mot de förorättade, eller åtminstone förklarat sig villig att så göra vid första lägliga tillfälle.

¶ På liknande sätt förfar prästen mot dem, som lefva i hat och bitterhet med hvarandra, och tillåter dem ej att mottaga Herrens nattvard, förrän han vet, att de med hvarandra ingått försoning. Om en af de kifvande parterna är böjd att af hjärtat förlåta allt, hvad den andra felat mot honom, och därjämte godtgöra, hvad han tjälf brutit, men den andra parten icke kan förmås till en sådan Gud behaglig försoning, utan i stället f ramhärdar i sin bitterhet och ondska, så gifver prästen den ångerfulle tillträde till den heliga nattvarden, men vägrar den halsstarrige denna förmån. Dock åligger det hvarje präst, som i öfverensstämmelse med denna förordning vägrar någon tillträde till nattvardsbordet, att senast inom fjorton dagar inberätta förhållandet till ordinarius.

¶ Altarbordet, som vid nattvardsgång betäckes med en ren duk af kvitt linne, skall hafva sin plats i midten af kyrkans skepp eller i koret. Prästen, stående vid altarbordets högra sida eller på den plats, som är bestämd för förrättandet af morgon- och aftongudstjänst, läser Herrens bön och den därpå följande kollekten, hvarunder församlingen knäböjer; men Herrens bön må utelämnas, om morgongudtjänst förrättats omedelbart förut.

FADER vår, som är i himmelen! Helgadt varde ditt namn; tilllkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd gif oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Amen.

Kollekt.

ALLSMÄKTIGE Gud, för hvilken alla hjärtan äro uppenbara, alla begär kunniga och inga hemligheter fördolda, rena våra hjärtans tankar, genom din Helige Andes nåd, att vi må fullkomligt älska Dig och värdigt förhärliga ditt heliga namn; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

¶ Därefter uppläser prästen,vänd till församlingen, tydligt de tio budorden, och församlingen, ännu knäböjande, beder efter hvarje bud Gud om förlåtelse för begångna öfverträdelser och anropar honom om nåd att allt framgent hålla lagen.

¶ Dekalogen må utelämnas, förutsatt att den läses en gång hvarje söndag; men observera, att när helst den utelämnas, läser prästen hufvudsumman af lagen, därvid först sägande: Hören, hvad vår Herre Jesus Kristus själf säger.

Prästen:

GUD talade dessa ord och sade: Jag är Herren, din Gud. Du skall inga andra gudar hafva jämte mig.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig af det som är uppe i himmelen eller af det som är nere på jorden eller af det som är i vattnet nedanför jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd intill tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta den blifva ostraffad, som missbrukar hans namn.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen, som är hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och hafvet och allt hvad i dem är, men han hvilade på sjunde dagen; därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Hedra din fader och din moder, på det att du må länge lefva i det land, som Herren, din Gud, vill gifva dig.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke dräpa.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke göra hor.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke stjäla.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och böj våra hjärtan att hålla detta bud!
Prästen: Du skall icke hafva lust till din nästas hus. Du skall icke hafva lust till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat, som tillhör din nästa.
Församlingen: Herre, förbarma Dig öfver oss, och skrif alla dessa bud i våra hjärtan!

¶ Därefter må prästen säga:

DU skall älska Herren din Gud af allt ditt hjärta och af all din själ och af allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och främsta budet. Det andra är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själf. På dessa två buden hänger hela lagen och profeterna.

Herre, förbarma Dig öfver oss!
Kriste, förbarma Dig öfver oss!
Herre, förbarma Dig öfver oss!

¶ Därefter må prästen säga:

Låtom oss bedja.

O ALLSMÄKTIGE, evige Gud, vi bedja Dig, att Du värdes så leda, helga och styra oss till både själ och kropp, att vi må iakttaga din lag och uträtta dina befallningar, på det att vi genom ditt mäktiga beskydd må städse varda bevarade till både kropp och själ; genom vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Amen.

¶ Därefter läser prästen dagens kollekt och omedelbart därpå episteln, sägande: Episteln (eller den del af Skriften, som är förordnad till epistel) återfinnes i ----- kapitel, begynnande med ----- versen. Efter det episteln blifvit läst, säger prästen: Här slutar episteln. Därpå uppstår församlingen och prästen läser evangeliet, sägande: Dagens heliga evangelium återfinnes i ----- kapitel, begynnande med ----- värsen.

¶ Hår säges eller sjunges:

Ära vare Dig, O Herre!

¶ Efter evangeliet läses den trosbekännelse, som vanligen kallas den nicenska, eller också nen apostoliska; men tron må här utelämnas, om den omedelbart förut blifvit läst under morgongudstjänsten. Dock f or ordnas, att nicenska trosbekännelsen läses på Juldagen, Påskdagen, Himmelsfärdsdagen, Pingstdagen och Trefaldighetssöndagen.

JAG tror på en Gud, allsmäktig Fader, skaparen af himmel och jord och allt, som är, synligt och osynligt.
Och på en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född af Fadren före hela världen, Gud af Gud, ljus af ljus, sann Gud af sann Gud, född och icke skapad, af samma väsende med Fadren, genom h vilken allt är skapadt; h vilken för oss människor och för vår salighets skull nedsteg från himmelen och tog mandom af jungfrun Maria och vardt människa; blef ock för oss korsfäst under Pontius Pilatus, död och begrafven; och på tredje dagen uppstånden efter skrifterna; och uppfor till himmelen, sitter på Fad-rens högra sida; därifrån igenkommande med härlighet till att döma lefvande och döda; och på hans rike skall icke vara någon ände.
Och jag tror på den Helige Ande, Herren och Lifgif våren, h vilken utgår af Fadren och Sonen och tillika med Fadren och Sonen tillbedes och äras, och hvilken har talat genom profeterna. Jag tror på en helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner en döpelse till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens lif. Amen.

¶ Därefter tittkännagifver prästen de under veckan förekommande helg- och fastedagar, som böra uppmärksammas, pålyser om nattvardsgång (då sådan hålles), afkunnar lysning till äktenskap och meddelar of riga kungörelser, som böra offentliggöras.

¶ Därefter hålles predikan. Då nattvardsgång hålles, går prästen efter predikan till altaret och börjar offertorium med uppläsandet af ett eller flera af följande skriftspråk. Märk, att dessa skriftspråk äfven kunna användas vid alla andra offentliga gudstjänster, då offer upptages.

KOMMEN ihåg Herren Jesu ord, som han själf sade: Saligare är gifva än taga. Ap. G. 20: 35. Låten edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. Matt. 5: 16.
Samlen eder icke skatter på jorden, där mal och rost förstöra, och där tjufvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där hvarken mal eller rost förstöra, och där tjufvar icke bryta sig in ej heller stjäla. Matt. 6: 19, 20.
Allt hvad I viljen människorna skola göra eder, det gören I ock dem; ty detta är lagen och profeterna. Matt. 7: 12.
Icke skall hvar och en inkomma i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himmelen. Matt. 7: 21.
Sackeus steg fram och sade till Herren: Se, Herre, hälften af mina ägodelar gifver jag de fattiga, och om jag i något har gjort orätt mot någon, så gifver jag fyradubbelt igen. Luk. 19:8.
Hvem tjänar någonsin i krig på egen sold? Hvem planterar en vingård och äter icke af dess frukt? Eller hvem vaktar en hjord och äter icke af hjordens mjölk? l Kor. 9:7,
Om vi hafva sått åt eder det andliga, är det för mycket, om vi skulle skörda af edert lekamliga? l Kor. 9: 11.
Veten I icke, att de som förrätta tempeltjänsten få sin föda ifrån templet, och att de som tjäna vid altaret få sin del med altaret? Likaså har ock Herren förordnat, att de som förkunna evangelium skola lefva af evangelium, l Kor. 9: 13, 14.
Den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt, och den som sår med välsignelse, han skall ock skörda med välsignelse. Hvar och en, efter som han vill i sitt hjärta, icke med olust eller af tvång! Ty Gud älskar en glad gifvare. 2 Kor. 9:6, 7.
Den som undervisar i ordet, han dele allt godt med den som undervisar honom. Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig, ty hvad en maniska sår, det skall hon ock skörda. Gal. 6:6, 7.
Medan vi hafva tid, låtom oss göra det goda mot alla, men mest mot dem som höra tron till. Gal. 6: 10.
En stor vinning är också gudaktigheten med förnöjsamhet. Ty intet hafva vi fört in i världen; det är klart, att vi icke heller kunna föra något därutur. 1 Tim. 6:6, 7.
Bjud dem som äro rika i denna världen, att de äro gifmilda och dela med sig, samlande sig en god grund för det tillkommande, att de må fatta det rätta lifvet. l Tim. 6: 17, 18, 19.
Gud är icke orättvis, så att han skulle förgäta edert verk och den kärlek, I hafven visat hans namn, då I tjänaden de heliga och ännu tjänen dem. Ebr. 6:10.
Förgäten icke att göra godt och dela med eder; ty med sådana offer täckes man Gud. Ebr. 13: 16.
Hvilken som har denna världens goda och ser sin broder vara nödställd och tillsluter sitt hjärta för honom, huru förblifver Guds kärlek i honom? l Joh. 3:17.
Gör godt med dina ägodelar och vänd icke bort ditt ansikte från den fattige, att icke Gud må vända bort sitt ansikte från dig. Tob. 4:7.
Var gifmild efter din förmåga. Har du mycket, så gif rikligen; har du litet, så blygs icke att gifva af det lilla, ty därigenom samlar du dig en god skatt för nödens tid. Tob. 4:8, 9.
Den som förbarmar sig öfver den arme, han lånar åt Herren och får vedergällning af honom för hvad godt han gjort. Ords. 19: 17.
Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall Herren hjälpa på olyckans dag. Ps. 41: 1.
Säg till Israels barn, att de upptaga en offergåfva åt mig; af h var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna offergåfva åt mig. 2 Mos. 25:2.
Med tomma händer skall ingen träda fram inför Herrens ansikte, utan hvar och en skall gifva hvad hans hand förmår, allt efter måttet af den välsignelse, som Herren, din Gud, har gifvit dig. 5 Mos. 16:16,17.
Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt hvad i himmelen och på jorden är. Ditt, o Herre, är riket, och Du har upphöjt Dig till ett hufvud öfver allt. l Krön. 29:11.
Herre, från Dig kommer allt, och ur din hand hafva vi gifvit det åt Dig. l Krön. 29: 14.

¶ Under läsningen af dessa skriftspråk upptaga diakonerna, kyrkovärdarna etter andra lämpliga och därtill förordnade personer församlingens offer till understöd af faltiga och till andra välgörande ändamål. Offret, hmlket mottages i ett af församlingen därför anskaffadt bäcken, frambär es vörd-nadsfullt till prästen*, som ödmjukt mottager och lägger det på altaret.

¶ Därefter ställer prästen* på altarbordet så mycket bröd och vin han anser tillräckligt.

¶ Under offrets frambärande må sjungas en hy mn eller ett offertorium med ord ur den heliga skrift eller allmänna bönboken i enlighet med den föreskrift prästen gifver.

Låtom oss bedja för hela Kristi stridande kyrka!

ALLSMÄKTIGE och evige Gucl, som genom din heliga apostel har lärt oss att hålla böner, förböner och tacksägelser för alla människor, vi bedja Dig ödmjukligen, att Du nådeligen ville (mottaga* våra allmosor och offer samt) höra dessa våra böner, som vi frambära inför ditt gudomliga majestät. Innerligt bedja vi Dig, uppfyll städse din allmänneliga kyrka med sanningens, endräktens och fridens Ande, och gif, att alla, som bekänna ditt heliga namn, må enas i ditt heliga ords sanning och lefva i endräkt och kristlig kärlek. Vi bedja Dig af ven att så leda och styra alla kristna regenter, att de må redbart och opartiskt utöfva rättvisa, till straff för öfverträdelse och last och till befrämjande af all sann religion och dygd. Förläna, o himmelske Fader, alla biskopar och öfriga själasörjare nåd att med både lif och lära förkunna ditt rena och lifgifvande ord och att troget förvalta de heliga sakramenten. Gif allt ditt folk, synnerligen denna församling, din himmelska nåd, på det alla med ödmjuka och andäktiga hjärtan må höra och anamma ditt heliga ord och rätteligen tjäna Dig i helighet och rättfärdighet i alla sina lifsdagar. Ödmjukt anropa vi Dig, o Herre, att Du värdes trösta och bistå alla dem, som i detta förgängliga lif råkat i bekymmer, sorg, nöd, sjukdom eller annan bedröfvelse. Vi prisa äfven ditt heliga namn för alla dina tjänare, hvilka i sann tro och i din fruktan lämnat detta jordelif, och vi bedja Dig, förläna oss nåd att så efterfölja deras goda exempel, att vi med dem må blifva arfvingar till ditt himmelska rike. Bönhör oss, o Fader, för vår ende Medlares och Försvarares, Jesu Kristi, skull. Amen.

* Förekomma inga allmosor och offer, så utelämnas orden "mottaga våra allmosor och offer samt."

¶ När nattvard hålles, läser prästen* följande förmaning. Men observera, att förmaningen kan utelämnas, om den redan blifvit läst på en af den innevarande månadens söndagar.

ALSKADE i Herren! I, som åstunden att komma och varda delaktiga af vår Frälsares, Jesu Kristi, lekamen och blod, boren besinna, huru apostelen Paulus förmanar en h var att pro f va sig själf och så äta af detta bröd och dricka af denna kalk. Ty såsom välsignelsen är stor, om vi med uppriktiga och botfärdiga hjärtan och en lefvande tro mottaga detta heliga sakrament, så är också faran stor, om vi ovärdigt mottaga detsamma. Därför domen eder själfva, kära bröder, så dömer icke Gud eder; ångren uppriktigt edra begångna synder, hafven en fast och lefvande tro på Kristus, vår Frälsare, bättren edert lefverne, och lefven i fullkomlig kärlek med alla människor, så aren I beredda att varda delaktiga af dessa heliga håfvor. Framför allt tacken Gud, Fadren, Sonen och den Helige Ande, för världens återlösning genom det lidande och den död, som vår Frälsare, Jesus Kristus, både Gud och människa, utstod, då han ödmjukade sig själf intill korsets död för oss arma syndare, som sutto i mörker och dödens skugga, på det han skulle göra oss till Guds barn och gifva oss evigt lif. Och på det vi alltid må påminna oss vår Mästares och ende Frälsares, Jesu Kristi, kärlek, som så utgaf sig själf för oss, och de otaliga välgärningar, han bevisat oss genom sitt dyra blods utgjutelse, har han, oss till stor och evig tröst, instiftat och förordnat detta heliga sakrament till underpant på sin kärlek och till en ständig åminnelse af sin död. Låtom oss därför städse lofva och tacka honom tillika med Fadren och den Helige Ande, hvartill vi äro heligt förpliktade, fullkomligt underkasta oss hans heliga vilja och behag samt sträfva efter att tjäna honom i sannskyldig helighet och rättfärdighet i alla våra lifsdagar. Amen.

¶ Därefter säger prästen* till nattvardsgästerna:

I ALLA, som uppriktigt och allvarligt ångren edrä synder och lefven i kärlek och barmhärtighet med edrä medmänniskor samt hafven för afsikt att föra ett nytt lefverne i lydnad för Guds bud och att hädanefter vandra på hans heliga vägar, nalkens i tro, och mottagen detta heliga sakrament till eder hugsvalelse, samt afläggen, andaktsfullt knäböjande, inför Gud allsmäktig eder ödmjuka syndabekännelse.

¶ Därefter aflägga prästen* och alla närvarande, som ämna begå den heliga nattvarden, gemensamt följande allmänna syndabekännelse, vördnadsfullt knäböjande:

ALLSMÄKTIGE Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, alltings skapare, alla människors domare! Vi bekänna och ångra våra mångfaldiga synder och all orättfärdighet, som vi beklagligen gång på gång med tankar, ord och gärningar hafva begått mot ditt gudomliga majestät och därigenom ådragit oss din rättvisa vrede och dom. Vi ångra oss allvarligen och känna en hjärtlig sorg öfver dessa våra missgärningar; deras hågkomst smärtar oss, och deras börda är oss outhärdlig. Förbarma Dig, o, förbarma Dig öfver oss barmhärtige Fader; för din Sons, vår Herres, Jesu Kristi, skull förlåt oss allt det förflutna, och förläna oss kraft att hädanefter städse tjäna och täckas Dig i ett nytt lefverne, ditt namn till pris och ära; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

¶ Därefter uppstår prästen* (biskopen, om han är närvarande) och säger, vänd till församlingen:

DEN allsmäktige Gud, vår himmelske Fader, som af sin stora barmhärtighet utlofvat syndernas förlåtelse åt alla, som med hjärtlig ånger och sann tro vända sig till honom, förbarme sig öfver eder, förlåte eder och befrie eder från alla edra synder, styrke och stadfäste eder i allt det god t är och gifve eder evigt lif; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

¶ Därefter säger prästen*:

Hören de trösterika ord, hvilka Kristus, vår Frälsare, säger till alla, som uppriktigt vända sig till honom:

KOMMEN till mig, I alla, som arbeten och aren betungade, och jag skall vederkvicka eder. Matt. 11:28.
Så älskade Gud världen, att han utgaf sin enfödde Son, på det att h var och en, som tror på honom, icke må förgås, utan hafva evigt lif. Joh. 3: 16.
Hören äfven, hvad apostelen Paulus säger: Det är ett fast ord och värdt att på allt sätt mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, l Tim. 1: 15.
Hören jämväl, h vad apostelen Johannes säger: Om någon syndar, så hafva vi en försvarare hos Fadren, Jesus Kristus, som är rättfärdig. Och han är försoningen för våra synder, l Joh. 2: l, 2.

Upplyften edra hjärtan!
Svar: Vi upplyfta dem till Gud.
Prästen: Tackom Gud, vår Herre!
Svar: Det är tillbörligt och rätt att tacka honom.

SANNERLIGEN är det tillbörligt, rätt och vår heliga plikt, att vi alltid och allestädes tacka och lofva Dig, o Herre, (*helige Fader), allsmäktige, evige Gud.

¶ Här följer den för innervarande högtid förordnade prefationen. Då ingen sådan är bestämd, läser etter sjunger prästen* omedelbart där på följande:

Därför vilja vi med änglar, öfveränglar och alla himmelens härskaror lofva och upphöja ditt härliga namn, städse prisande Dig, sägande:
HELIG, HELIG, HELIG, Herre Gud Sebaot! Fulla äro himlarna och jorden af din härlighet. Ära vare Dig, o Herre, den Allrahögste! Amen.

EMEDAN Du utgaf och vid denna tid lät din ende Son, Jesus Kristus, födas för oss, som genom din Helige Ändes verkan värd t sann människa af sin moders, jungfru Marie, väsen, dock utan någon syndens besmittelse, på det han måtte rena oss från all synd.--Därför vilja vi med o. s. v.

MEN förnämligast äro vi förpliktade att prisa Dig för din Sons, vår Herres, Jesu Kristi, härliga och segerrika uppståndelse. Han är det rätta påskalammet, offradt för oss, ty han har borttagit världens synd och genom sin död öfvervunnit döden samt genom sin uppståndelse för-värfvat oss evigt lif.--Därför vilja vi med o. s. v.

GENOM din högt älskade Son, Jesus Kristus, vår Herre, som efter sin härliga och segerrika uppståndelse i synlig måtto uppenbarade sig för sina apostlar och i deras åsyn uppfor till himmelen för att bereda oss rum, på det att, hvarest han är, där skola ock vi vara och regera med honom i härlighet.--Därför vilja vi med o. s. v.

GENOM vår Herre Jesus Kristus, enligt hvilkens nådefulla löfte den Helige Ande vid denna tid kom ned från himmelen med ett plötsligt dån, såsom af ett framfarande häftigt väder, i skepnad af eldtungor, hvilka satte sig på apostlarna för att lära dem och leda dem i all sanning; gifvande dem såväl gåfvan att tala på andra tungomål som ock frimodighet och ett brinnande nit att utan återvändo predika evangelium för alla folk, hvarigenom vi blifvit förda från mörker och villfarelse till det sanna ljuset och till kunskap om Dig och din Son, Jesus Kristus.--Därför vilja med o. s. v.

SOM är en Gud, en Herre; icke en enda person, utan tre personer i ett väsen; ty hvad vi tro om Fadrens härlighet, det samma tro vi om Sonens och den Helige Andes, utan någon åtskillnad eller olikhet.--Därför vilja vi med o. s. v.

¶ Eller ock foljande med orden ''helige Fader" bibehållna i inledningen.

FÖR din Sons, vår Herre Jesu Kristi, dyra förtjänst och död och för sändandet af den Helige Ande, Hugs valaren, h vilka båda äro ett med Dig i din eviga gudom.--Därför vilja vi med o. s. v.

¶ Därefter läser prästen*, knäböjande vid altaret, i alla nattvardsgästernas namn följande bön:

VI fördrista oss ej att komma till detta ditt bord, barmhärtige Herre, förtröstande på vår egen rättfärdighet, utan på din mångfaldiga och stora barmhärtiget. Vi äro icke ens värdiga att samla upp smulorna under ditt bord. Men Du är densamme Herren, hvars lust det är att städse öfva barmhärtighet. Gif därför, nåderike Gud, att vi så äta din käre Sons, Jesu Kristi, kött och dricka hans blod, att våra syndiga kroppar må varda renade genom hans kropp och våra själar tvagna i hans dyrbara blod samt att vi må evigt förblifva i honom och han i oss. Amen.

¶ Sedan prästen, * stående vid altaret, har så placerat brödet och vinet, att han i församlingens åsyn kan på. ett vördnadsfullt sätt bryta brödet och taga kalken i sina händer, läser han följande invigningsbön:

ALL ära tillkommer Dig, allsmäktige Gud, himmelske Fader, som af din stora barmhärtighet utgaf din ende Son, Jesus Kristus, att lida korsets död för vår frälsning, hvarigenom han (som så en gång för alla offrade sig själf) frambar ett fullständigt, fullkomligt och tillräckligt offer såsom återlösen och tillfyllestgörelse för hela världens synder. Han instiftade en ständig åminnelse af denna sin dyrbara offerdöd, och i sitt heliga evangelium befaller han oss att allt fortfarande fira densamma intill hans återkomst: Ty i den natt, då han vardt förrådd, a) tog han brödet, tackade, b) bröt det och gaf sina lärjungar och sade: Tagen och äten! c) Detta är min lekamen, som för eder varder utgifven. Gören det till min åminnelse! Sammalunda d) tog han ock kalken efter nattvarden, tackade och gaf sina lärjungar och sade: Tagen och dricken häraf alla! e) Denna kalk är det nya testamentet i mitt blod, som för eder och för många varder utgjutet till syndernas förlåtelse. Så ofta de kärl, hvifka som I det gören, gören det till min amin- ' nelse!

a). Här tager prästen* patenen i sin hand.
c). Här lägger han handen på allt det bröd
d). Här tager han kalken i sin hand.
e). Här lägger han handen på de kärl, hvilka innehålla det vin, som inviges.

DÄRFÖR, o Gud och himmelske Fader, vilja vi, dina ringa tjänare, i enlighet med din älskade Sons, vår Frälsares, Jesu Kristi, instiftelse, inför ditt gudomliga majestät med dessa dina heliga gåfvor, som vi nu frambära inför Dig, högtidligen fira den åminnelse din Son har befallt oss; därvid påminnande oss hans välsignade lidande och dyrbara död, hans segerrika uppståndelse och härliga himmelsfärd; hembärande Dig våra hjärtans innerligaste tacksägelser för de oräkneliga välgärningar, som därigenom kommit oss till del.

OCH ödmjukt anropa vi Dig, barmhärtige Fader, att bönhöra oss, och att Du af din oändliga godhet täcktes med ditt ord och din helige Ande välsigna och helga dessa dina skapade håfvor, bröd och vin, så att vi, mottagande dem enligt din Sons, vår Frälsares, Jesu Kristi, instiftelse, till åminnelse af hans lidande och död, må varda delaktiga af hans välsignade lekamen och blod.

I STÖRSTA ödmjukhet bedja vi af ven, att Du af din faderliga godhet ville mottaga detta vårt lofoch tackoffer, samt att vi och hela din kyrka, i kraft af din Sons, Jesu Kristi, förtjänst och död och genom tron på hans blod, må erhålla syndernas förlåtelse och alla andra välgärningar, som härflyta från hans lidande. Och här frambära och öfverlämna vi åt Dig, o Herre, oss själfva, våra själar och kroppar, till ett förnuftigt, heligt och lefvande offer, i ödmjukhet bönfallande Dig, att vi och alla andra, som blifva delaktiga af denna heliga nattvard, må värdigt mottaga din Sons, Jesu Kristi, dyrbara lekamen och blod, uppfyllas med din nåd och himmelska välsignelse och varda en kropp med honom, så att han må förblifva i oss och vi i honom. Och fastän vi på grund af våra många synder äro ovärdiga att hembära Dig något slags offer, bedja vi dock, att Du värdes mottaga denna vår heliga förpliktelse och tjänst och icke handla med oss efter vår förtjänst, utan förlåta oss våra öfverträdelser; genom Jesus Kristus, vår Herre, genom hvilken och med hvilken i förening med den Helige Ande, all ära och härlighet tillkommer Dig, o allsmäktige Fader, från evighet till e Vighet. Amen.

¶ Här sjunges, om det anses lämpligt, en hymn.

¶ Därefter tager prästen* själf nattvarden, under båda formerna, hvarefter han på samma sätt utdelar den till biskopar, präster och diakoner (om några äro närvarande) samt därefter i tur och ordning till de andäktigt knäböjande nattvardsgästerna, som med sina händer mottaga elementen. Tillräckligt tillfälle beredesför alla att kommunicera. Vid utdelandet af brödet säger han:

VÅR Herre Jesu Kristi lekamen, för dig utgifven, bevare din själ och kropp till evigt lif. Tag och ät detta till åminnelse af, att Kristus dog för dig, och när dig af honom i ditt hjärta genom tron med tacksägelse.

¶ Och den präst, som utdelar kalken, säger:

VÅR Herre Jesu Kristi blod, för dig utgjutet, bevare din själ och kropp till evigt lif. Drick detta till åminnelse af, att Kristi blod blef för dig utgjutet, och var tacksam.

¶ Om det invigda brödet och vinet tager slut, innan alla kommunicerat, inviger prästen* mera enligt föregående formulär, begynnande med: "All ära tillkommer Dig, allsmäktige Gud," och slutande med: "delaktiga af hans välsignade lekamen och blod."

¶ Sedan alla kommunicerat återvänder prästen till Herrens bord och nedsätter på det samma vördsamt, hvad som återstår af de invigda elementen, betäckande dem med en hvit linneduk.

¶ Därefter läser prästen Herrens bön. Församlingen upprepar därvid efter honom hvarje bönepunkt.

FADER vår, som är i himmelen! Helgadt varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd gif oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

ALLSMÄKTIGE, evige Gud! Vi tacka Dig af allt hjärta, att Du nådeligen bespisat oss, som tillbörligt mottagit dessa heliga håfvor, med din andliga spis, som är din Sons, vår Frälsares, Jesu Kristi, dyrbara lekamen och blod, och därigenom försäkrat oss om din godhet och ynnest, samt att vi såsom sanna lemmar äro införlifvade i din Sons andliga kropp, som är det heliga samfundet af alla kristtrogna människor; och att vi sålunda efter hoppet äro arfvingar till evigt lif, för din käre Sons dyra lidandes och döds skull. Ödmjukligen bedja vi Dig, o Fader i himmelen, att så bistå oss med din nåd, att vi allt fortfarande må förblifva i denna heliga gemenskap och utföra alla sådana goda gärningar, i hvilka Du har bestämt, att vi skola vandra; genom Jesus Kristus, vår Herre, hvilken med Dig och den Helige Ande vare ära och härlighet i evighet. Amen.

¶ Därefter uppstå alla och läsa eller sjunga Gloria in excelsis eller någon annan lämplig hymn.
ARA vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett godt behag! Vi lofva Dig, vi välsigna Dig, vi tillbedja Dig, vi förhärliga Dig, vi tacka Dig för din stora härlighet; o Herre Gud, himmelske Konung, Gud Fader allsmäktig!
O Herre, den Allrahögstes enfödde Son, Jesus Kristus; o Herre Gud, Guds Lamm, Fadrens Son, som borttager världens synder, förbarma Dig öfver oss; Du, som borttager världens synder, förbarma Dig öfver oss; Du, som borttager världens synder, hör vår bön; Du, som sitter på Fadrens högra sida, förbarma Dig öfver oss!
Ty Du allena är helig; Du allena är Herren; Du allena, o Kriste, med den Helige Ande, är den högste i Guds Faders härlighet! Amen.

¶ Därefter tittalar prästen* (eller biskopen, om han är närvarande} f oljande välsignelse, hvarefter församlingen aflägsnar sig.

GUDS frid, som öfvergår allt förstånd, bevare edra hjärtan och edra tankar i Guds och hans Sons, vår Herres, Jesu Kristi, kunskap och kärlek. Och Gud allsmäktig, Fadren, Sonen och den Helige Ande, late sin välsignelse vara med och öfver eder alltid. Amen.

¶ Kollekter, som prästen enligt godtfinnande kan läsa efter kollekterna i morgon och aftongudstjänsten eller vid nattvardsgång.

BISTÅ oss nådeligen,o Herre, i detta vårt åkallande och bedjande, och led dina tjänare på vägen till evig salighet, att de bland detta förgängliga lifs mångahanda och vexlande öden må varda beskyddade med din nådiga och ständiga hjälp; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

ALLSMÄKTIGE Gud, vi bedja Dig, gif, att de ord, som vi i dag hört med våra yttre öron, må genom din nåd så inpräglas i våra hjärtan, att de i oss må bära frukt i ett gudaktigt lefverne till ditt namns förhärligande och ära; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

HERRE, styr och led oss i alla våra förehafvanden med din ständiga nåd och mäktiga hjälp, så att i allt, hvad vi begynna, fortsätta och fullborda, vi må förhärliga ditt heliga namn och så omsider af din barmhärtighet ärfva evigt lif; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

ALLSMÄKTIGE Gud, all vishets källa, Du som känner, hvad vi behöfva, förrän vi bedja, och vår okunnighet om det vi begära, vi anropa Dig att hafva öfverseende med våra skröpligheter och att Du värdes gifva oss, hvad vi för vår ovärdighets skull icke våga och på grund af vår blindhet icke kunna bedja om; för din Sons, vår Herres, Jesu Kristi, förtjänsts skull. Amen.

ALLSMÄKTIGE Gud, Du som lofvat höra deras böner, hvilka bedja i din Sons namn, vi anropa Dig, böj nådeligen dina öron till oss, som nu hafva framburit våra böner och vår åkallan inför Dig, och gif, att allt det, som vi efter din vilja i tron hafva bedit om, må varda oss gifvet till afhjälpandet af vår nöd och till din äras förhärligande; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

¶ På söndagar och andra helgdagar läses (äfven om ingen predikan eller nattvardsgång hålles) hela nattvardsritualen till och med evangeliet och af slutas med välsignelsen.

¶ Om det efter nattvarden finnes något kvar af det invigda brödet och vinet, borttages det icke ur kyrkan, utan prästen och andra kommunikanter förtära vördnadsfullt detsamma omedelbart efter välsignelsen.

¶ När prästen pålyser nattvardsgång (som alltid bör ske på den söndag eller helgdag, hvilken närmast föregår dess hållande), läser han följande förmaning eller så mycket af densamma han anser lämpligt.

ALSKADE i Herren! Nästkommande ------ dag vill jag med Guds hjälp hålla nattvardsgång för dem, som allvarligt åstunda och äro beredda att rätteligen mottaga Kristi lekamens och blods tröste-rika sakrament till åminnelse af hans försoningslidande och död, h varigenom allenast vi kunna erhålla syndernas förlåtelse och blifva medarfvingar i Guds rike. Därför är det vår plikt att frambära ödmjuka och innerliga tacksägelser till Gud allsmäktig, vår himmelske Fader, för det han utgaf sin Son, vår Frälsare, Jesus Kristus, icke allenast till att dö för oss, utan äfven till en andlig spis och näring i detta heliga sakrament. Och emedan detsamma är så gudomligt och trösterikt för dem, hvllka värdigt undfå det, och på samma gång medför en sådan våda för dem, som fördrista sig att ovärdigt mottaga det, så är det min plikt att förmana eder att använda tiden dessförinnan till öfvervägande af denna heliga handlings stora betydelse och vådan af att ovärdigt mottaga detta sakrament. Undersöken och pröfven därför edra egna samveten (icke lättfärdigt eller såsom hycklare), att I mån komma i helighet och renhet till en sådan himmelsk nådemåltid och varda iklädda de bröllopskläder Gud fordrar i den heliga skrift och sålunda värdiga att blifva gäster vid hans heliga bord.
Sättet och medlet härför är först och främst att pro f va lif och vandel efter Guds bud. Om I därvid finnen, att I antingen med vilja, ord eller handling hafven gjort eder skyldiga till öfverträdelser, så begråten edra synder, och bekännen dem inför Gud allsmäktig med fullt uppsåt att bättra edert lefverne. Och om I då insen, att edra öfverträdelser äro begångna icke allenast mot Gud utan äfven mot edra medmänniskor, så förliken eder med dem och gifven villigt efter bästa förmåga upprättelse och godtgörelse för all den skada och orätt I hafven tillfogat andra. Likaledes våren I redo att förlåta andra, som hafva förfördelat eder, såsom I själfva önsken, att Gud skall förlåta eder, ty eljest medför edert mottagande af den heliga nattvarden ingenting annat än en förökad dom. Om därför någon af eder är en Guds hädare, hans ords motståndare eller föraktare, eller en äktenskapsbrytare eller en som lefver i ondska och afund eller i några andra svåra laster och brott, så må hvar och en sådan ångra och bättra sig från sina synder eller också af stå från att komma till detta Herrens heliga bord.
Och emedan ingen annan än den, som fullt förtröstar på Gud och har ett godt samvete, bör komma till den heliga nattvarden, så uppmanar jag den bland eder, som möjligen ej förmår tillfredsställa sitt samvete genom här angifna medel och därför behöfver tröst och ledning, att personligen hanvända sig till mig eller någon annan Guds ords tjänare och gifva tillkänna sina bekymmer för undfående af sådan andlig vård, som kan lända till samvetets lugn och till undanrödjandet af alla betänkligheter och tvifvel.

¶ Eller i händelse han finner kommunikanlerna uraktlåta att komma till den heliga nattvarden, bruka följande förmaning i stället för den föregående.

ALSKADE i Herren! Nästkommande ------dag ämnar jag med Guds nåd fira den heliga nattvarden, till hyilken jag å Guds Vägnar inbjuder eder alla, hvilka äro här församlade, och jag beder eder för Herrens Jesu Kristi skull, att I icke vägren att mottaga denna inbjudning, h varigenom Gud själf så kärleksfullt kallar eder. I veten, huru kränkande och kärlekslöst det är, om de inbjudna gästerna för hvilka någon tillred t en dyrbar festmåltid, (utan något skäl) på det otacksammaste sätt vägra att infinna sig. Hvilken af eder kunde vid sådant tillfälle undgå att känna sig upprörd? H vem skulle icke därvid anse sig högeligen förnärmad och förorättad? Älskade i Kristus, tagen eder tillvara, att icke I, genom att undandraga eder den heliga nattvarden, ådragen eder Guds misshag. Det är lätt för en människa att ursäkta sig själf från nattvardens begående genom att åberopa värdsliga göromål som hinder. Men dylika ursäkter äro icke antagliga och tillåtliga inför Gud. Om några anse sig vara så stora syndare, att de fördenskull frukta att komma, h varför vilja de då icke omvända och bättra sig? När Gud kallar eder, blygens I ej att svara: Jag vill icke komma? När I boren återvända till Gud, viljen I då ursäkta eder och säga, att I icke aren beredda? Betänken allvarligt inom eder själf va, huru litet sådana falska ursäkter betyda inför Gud. De, som nekade att komma till den i evangeliet omtalade stora nattvarden, emedan de köpt jordagods eller önskade försöka ett par oxar eller inträdt i det äkta ståndet, blefvo därför icke ursäktade, utan i stället räknade såsom ovärdiga att deltaga i den himmelska nådemåltiden. Fördenskull och i enlighet med mitt ämbetsuppdrag både kallar och förmanar jag eder alla i Guds namn och å Kristi vägnar, att I, som verkligen åstunden eder egen frälsning, måtte deltaga i denna heliga nattvard. Och emedan Guds Son för eder frälsnings skull gaf upp andan, då han led korsets död, så är det eder plikt att anamma nattvarden till åminnelse af hans offerdöd, såsom han själf befallt. Om I uraktlåten detta, så besinnen inom eder själf va eder stora otacksamhet mot Gud och den svåra straffdom I ådragen eder genom att uppsåtligen uteblifva från Herrens bord och afsöndra eder från edra bröder, hvilka komma för att nära sig med den spis, som gifves i denna himmelska nådemåltid. Om I allvarligt besinnen allt detta, så andren I genom Guds nåd edra sinnen, hvarom vi vilja enträget och ödmjukt bedja Gud allsmäktig, vår himmelske Fader.

Project Canterbury